Nu blev det inget inlägg igår heller men det kanske får vara så på de relativt händelselösa dagarna. gårdagen bestod nämligen bara av körkortsteori samt lathet. Lathet betyder däremot inte att jag inte håller hårt i mina förändrade kostvanor, och just nu ger allt jag gör resultat, det kanske inte känns, men det syns på vågen.
Du kan tänka dig vad glad jag blev när jag i morse ställde mig på vågen och den avläste 100,6 kg! Jag har länge stått stilla på typ 101,4 eller högre, så att ta sig ner under 101 ser jag bara det som ett stort steg. Jag märker inte att jag går ner särskilt när jag tittar mig själv i spegeln, men andra säger att de ser och det är kul, jättekul! Det jag märker är att vissa klädesplagg känns något större, att jag måste ta nästa hål på bältet osv men jag tror väl att det kommer kännas snart med. Nu är det att komma igång och röra på mig mer som gäller. Idag var en bra start, även om det inte var en långpromenad. Jag tog bussen upp på stan (cykeln är inte fixad än), gick runt lite grann i solskenet ochbokaffärer där jag letade efter City of lost souls, men den utgåvan jag letar efter fanns inte någonstans. Sedan tog jag bussen ner till körskolan (då jag visste att jag skulle sitta där till lunch och inte ville förlora tiden att vara där. Sedan tog jag bussen upp på stan igen, gick och köpte ett par ihopvikbara ballerinaskor (fick även då gå runt och leta lite innan jag hittade sådana) innan jag köpte lunch och åkte hem. Och strax ska jag och min pappa åka och hjälp min moster att bära lådor, rensa och lite sånt, så då blir det mer att röra på sig där.
Det var kul när jag gick av bussen också. För att jag skulle få ihop de 200 barnpassningstimmarna jag behöver för att åka som au pair hade jag praktik på skolan där jag bor. Större delen av de 6 veckorna var jag med förskoleklassen så de vet nu alla vem jag är även om deras namn ibland flyr mig. Så när jag stiger av bussen så möter jag en hel skock av barn på cyklar, förskoleklassen, så när jag gick förbi där blev det säkert 30-50 hej och säkert lika många som sade "Hej Lisa!" tillbaka till mig. De barnen är sådana solstrålar och det är alltid kul att träffa dem i området. Men man kanske får vara tacksam för att de inte vet vart jag bor. ;)
Den största förändringen jag själv märkt av med min viktnedgång är att jag känner mig friskare, inte alltid pigg, men alltid frisk. Det är oerhört skönt.
Det kan bara gå uppåt härifrån, eller det kanske är neråt man ska säga när vikten man pratar om. Aja, du fattar vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar